Så kom det..

Kände första gången i går att det var jobbigt att E är borta. Just att jag inte kunde ringa upp och höra vad han tyckte, utan bara kunde vänta tills han ringer. Det är det värsta.
I går efter vi pratat kändes det inte så bra. Inte superdåligt, men ja, inte så bra. Kände att jag nog var disträ och inte så med på vad som sas, och det kändes inte alls kul. Inte rättvist. Det är ju ändå höjdpunkten på dagen när han ringer.

Men blev väckt i morse av att telefonen ringer. Släpade mig upp, och vem är det om inte E! Det gjorde verkligen min dag, att få höra honom glad i andra änden av tråden. Himla sött av honom att ringa och väcka mig, och se till att jag åkte iväg till skolan. :)

Så i dag känns allt mycket bättre. E lovade att han ska försöka ta reda på datum för hemkomst också, så jag kan börja räkna ner. Vore super!

H
Kommentarer
Postat av: H

tummen upp!

2009-12-02 @ 18:04:49
URL: http://muffinsprat.blogg.se/

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:
RSS 2.0