Gräsänkan

Ja, efter lite förseningar med flyg så kom han då äntligen hem. Och det var den bästa kram jag fått i hela mitt liv, utan tvekan!

Varit hemma och hälsat på familjer under helgen, och nu ska vi ägna resterande ledighet åt varandra. Och det känns väldigt bra. E verkar må bra, och det är huvudsaken.

Må väl
H

I morgon kommer han. Ska upp mitt i natten (eller ja, väldigt tidigt på morgonen) och åka till flygplatsen och hämta honom. Hade först tänkt köra själv, men svärmor ville med så då slipper jag. Kan vara skönt det med, känner att det där med att köra bil när jag är trött inte är en så superbra idé kanske.
Förstår inte hur jag ska kunna sova något i natt, klumpen i magen har lite tillfälligt förvandlats till fjärilar. Gillar nog dem bättre. Är rastlös och uttråkad här hemma, vill bara att det blir i morgon, nu!
Tänker försöka ignorera att han ska tillbaka sen, och försöka att bara njuta av de här dagarna.

Allt gott
H

Ja, i går var jag alltså till Livgardet på anhörigträff med anledning av det som hänt. Eftersom jag pratat med E väldigt mycket om allt det här så fick jag kanske inte så mycket ny information om själva händelsen, men det var ändå skönt att vara där. Fick ju också en del information om det stöd de fått där nere, och vilket stöd som finns att få här hemma. Kändes bra att se att de faktiskt bryr sig så mycket som de gör. Det är kanske självklart att de gör det, men ändå skönt att få det bekräftat.
Är så mycket tankar som mal hela tiden, och i går under informationen rann tårarna nästan hela tiden tror jag. Men det är väl bara att låta de göra det. En kollega till E var med under informationen och berättade lite, han sa att vi skulle vara väldigt stolta över våra soldater för de hade gjort ett jävla jobb därnere när det hände. Och självklart är jag stolt. Älskade E!

Nu är det egentligen bara timmar kvar innan han börjar sin resa hemåt, måtte det gå fort!

H

En vecka har gått sen det som inte fick hända hände. Skulle ljuga om jag sa att den här veckan gått fort. Nej, den har släpat sig fram. Klumpen i magen vill inte ge sig av heller, men nu börjar jag bli van.

I morgon ska jag åka till livgardet på anhörigträff. De satte in en extra på grund av det som inträffat, så vi som är anhöriga till någon i den drabbade plutonen ska få lite mer information. Känns bra att de anstränger sig men synd att det ska till något sånt här för det.

Om några dagar kommer han hem på leave. Känns lite overkligt det också. Tänker åka och hämta honom på flygplatsen, så jag får träffa honom så fort det bara går. Längtar som en tok!

Fick blommor av E i fredags, sötisen.

H

Det känns fortfarande inte riktigt verkligt allt det här, men det vet jag ju att det är. Har pratat med E flera gånger sen söndags natt, och det gör så mycket att bara få höra hans röst. Klumpen i magen blir lite mindre. Är så fruktansvärt stolt över E, och hur han hanterar det hela. Önskar att jag också hade ett sådant lugn som han har.

Har inte sovit så bra de senaste nätterna, tänker alldeles för mycket. Men det är väl lika bra att låta det mala ett tag, det ger sig. Vill ha hem E nu och bara hålla om honom.

Sänder mina tankar till alla anhöriga som sörjer en förlorad son, pojkvän, kamrat, kollega. Mitt hjärta värker för er.

H

E ringde. Han hade skickat sms innan, så jag visste ju att han var okej. Fick nu veta mer detaljer och de tänker jag inte gå in på här. Men E var med på plats där det hände och det var hans chefer som avled.

De hann publicera bilder på de stupade innan E ringt, och jag kände ju igen dem. Jag har hälsat på dem på anhörigdagen. Pratat med dem. Känns helt overkligt. Kunde knappt andas när jag såg det, var som ett stenhårt slag i magen. När E ringde fick jag knappt fram ett ord, hyperventilerade mest. Men lugnade ner mig under samtalets gång. Det var så galet skönt att få höra hans röst.

Det är väldigt jobbigt att jag inte kan vara där för honom, nu när han verkligen behöver det. Visst försöker jag vara ett stöd så mycket jag kan hemifrån, men jag känner mig så maktlös. Så liten.

Har fått sån fruktansvärd huvudvärk nu, antar att det är spänningar som släpper. Ska väl försöka sova, får se hur det går.

Tänker på alla drabbade.
Ta hand om er.
H

Man känner sig så liten och hjälplös när något sånt här händer. Hela världen vänds uppochned. Nu vet jag att inget hänt E, men jag vet inget mer. Jag vet inte om han var med när det hände eller inte. Jag vet inte om han kände de drabbade eller inte. Jag vet ingenting.
Och det enda jag kan göra är vänta. Som ett fån.

Mina tankar går till de anhöriga. Kan inte ens tänka mig vilken stor sorg de känner.
H

Nu vill jag inte vara med mer. Fick sms från E tidigare under dagen. "Inte jag" var det enda som stod. Har inte hört nåt mer sen dess, och såklart har jag gått runt och varit orolig. Förstod ju att något hänt, och det har det verkligen. Två svenska officerare och en lokalanställd tolk stupade.
Jag mår illa.

H

Jorå, snart ännu en lördag avklarad. En kvar innan han är hemma. Det är verkligen nedräkning nu. Märker på E att han också börjar räkna ned och vill hem.

Pratade ganska länge i telefon i dag. Det är bra när det går att göra det, hann tillochmed med lite bröllopsplanering :) Får väl bli mer när han är hemma på leave.
Är ju ganska länge kvar än så länge, men jag är en sån som vill planera i tid. Känns alltid bättre när man har lite koll på saker och ting. Dessutom är bröllopsplanering så himla kul, så gör ju hellre det än pluggar om man säger så :)

Såg lite på melodifestivalen förut, kan inte säga att det var någon särskild jag tyckte om. Är väl inte min typ av musik egentligen, men tidsfördriv är det ju. Men jag ser fram mot Eurovision och den årliga schlagerkvällen hemma hos vännerna. Kommer vara helgen efter E kommit hem på riktigt så han missar det inte. Perfekt!

Fick besök av Es bror och hans sambo förut -film och pizza spenderade vi eftermiddagen med. Inte alls fel. Fick en blomma av dem också, sötnötarna.

Nej, nu blir det en film i soffan (eller ja, på TVn, men jag kommer befinna mig i soffan).
Allt gott
H

Tänk så bra man har det ändå. Att det finns så många olika sätt vi kan hålla kontakten trots att han är så långt borta. Får telefonsamtal i stort sett varje dag, och sms och mejl flera gånger i veckan. Gör ju att det hela blir mer uthärdligt, och att man kan hålla sig bättre uppdaterad. Vi vill ju fortfarande vara del av varnadras vardag, trots avståndet.
I morse fick jag ett mejl med lite bilder. Är himla skönt att få se så man får en liten bild av hur det ser ut och vad de gör. Det är ju ganska svårt att föreställa sig när man aldrig varit där själv eller gjort något liknande överhuvudtaget.

Jeje. Nu blir det nog matlagning här. Älgfärsbiffar tänkte jag fixa några som jag kan frysa in, tar kanske en till hamburgare i eftermiddag också. Det är ju fredag! Sen bara en fredag kvar innan E är hemma! Wunderbar!

Allt gott
H

Var inne på anhörigbloggen för FS18 och läste lite förut. De hade skrivit lite om den operationen E har varit ute på nu, och även länkat vidare till mil.se där det stod lite till om det. Blir så stolt över E som är med och faktiskt gör något. Och det måste ju kännas bra för dem att se att det händer någonting i alla fall. Verkar ha varit ganska mycket dödtid under senaste veckorna annars.

Är glad att inget hände, och att de är tillbaka på campen nu. Jag hoppas ju på att de får ta det lugnt några dagar, även om det kanske inte är vad de själva hoppas på :)

Allt gott
H

Fick ett sms tidigare idag, och sen även ett telefonsamtal. Nu är E tillbaka på campen och allt hade gått bra, lite sliten var han väl efter att ha sovit trångt i tält men annars lät det som att allt var som det skulle.

Har haft en halvproduktiv dag, lite tvätt, lite plugg och en hel del Ghost Whisperer. Perfekt!

Allt gott
H

Nu är E ute på något, och visste inte riktigt när de skulle komma tillbaka till campen. Känns alltid lite jobbigare när man vet att han är ute, och att man inte kommer kunna prata på ett tag. Dagarna går segare, kvällarna känns längre och jag får lite mer oro i kroppen.

Snart bara två veckor kvar innan han kommer hem. Snart snart snart.

Längtar!
H