Gräsänkan

Att det kan kännas så himla olika. När min E var iväg gick tiden sakta, sakta framåt. En dag kunde kännas som en vecka. Nu har han redan varit hemma drygt 4 månader, och tiden har gått jättefort.

Är fortfarande engagerad och håller mig uppdaterad. Tänker på er alla som har sina anhöriga ute på mission, och allt ni går igenom. Är tacksam över att klarat mig igenom det här tillsammans med E. Tror det har stärkt oss, trots att det hände mycket skit. Är också tacksam över att fått kontakt med flera anhöriga, ni betyder mycket!

Han kom hem. Kan knappt tro det, men nu har jag honom hemma min älskade E.
Är toklycklig!

Fortfarande har vi väl en del kvar att reda ut innan denna mission är över på riktigt, men det gör detsamma nu när han är hemma känner jag. Det ordnar sig.

Kommer fortfarande följa alla er andra som fortfarande är kvar i det här. Och de som kommer.
Nu är man ju inne i det, och har varit såpass engagerad så det vill jag inte släppa helt. Kommer nog inte skriva så mycket på bloggen, om det inte är något speciellt som händer, men jag finns alltid här om någon undrar något och vill ta kontakt.

Allt gott
H

Det ser faktiskt ut som att allt löser sig. Har inte haft så mycket tid att skriva, har varit hemma i en vecka och ägnat mig åt annat. Men hur som helst, nu på torsdag kommer han hem. Om två dagar. TVÅ DAGAR.
Känns fortfarande overkligt, och jag vågar inte riktigt tro på det förän jag ser honom kliva av tåget. Men visst känns det bra mycket bättre nu. Absolut.

Att allt blivit som det blivit var ju inget vi hade räknat med direkt, men man får anpassa sig efter situation helt enkelt. Nu kommer situationen vara en hel annan för oss, för honom. Det blir nog en omställning för honom att komma hem hit där det inte finns särskilt mycket strukturerat i jämförelse med hur det är där borta. Tror det kommer fungera bra. Nu vill jag bara att det ska bli torsdag, så jag får kramas!

Allt gott
H

Förstår inte hur saker kan få skötas så här dåligt. Många turer fram och tillbaka hela tiden, och inte mycket som blir som det sägs. Knappt något om jag ska vara krass.
Är sjukt trött på det här nu.
Glad att E snart kommer hem och inte behöver ha något med de där att göra mer.

H

Blev övertalad av svärmor att komma och bo hos dom nu i veckan. Hon tyckte inte jag skulle sitta själv då det hänt lite grejer, och det har hon nog rätt i.
Blev väckt i morse av ett grattis-sms från E, och sen ringde han en stund efter det också. Underbart! Och när jag kom in i köket stod det paket och väntade på mig på köksbordet, sött.

Om allt går som det ska åker E hem med planet som går om en vecka, och jag hoppas verkligen på det. Han behöver komma hem, så är det bara.

Ska tillbringa dagen med familj, iväg till stan med syster om några timmar.
Allt gott
H

Det verkar kanske finnas en liten ljusning i allt det här nu, men vet inte om jag vågar hoppas på något. Har blivit besviken så många gånger förut. Men man kan ju hålla tummarna ändå.

En lång helg framför mig utan något planerat. Verkligen inte någonting. Känns kanske inte sådär superkul just nu, känns mest segt. Får väl passa på att slappna av, fixa lite här hemma och bara vara. Men ja, det blir lätt att tankarna drar iväg neråt Afghanistan istället. Vill ha hem honom nu!
Hoppas lite på att dagens dåliga väder håller i sig, så jag kan ligga inne och se på film med gott samvete. Han en liten tycka-synd-helg.

Borde plugga också, har tenta om en vecka. Får se om man får någon energi till det, helgen är ju lång.

Trevlig helg.
H

Känner en slags uppgivenhet nu som jag inte alls tycker om. Är otroligt jobbigt att gå i ovisshet, inte veta om han kommer hem om en vecka eller tio. Jag vet inte riktigt hur jag ska hitta kraften och motivationen, går mest omkring i en väntan. Väntan på besked som antagligen dröjer.
Är jobbigt att höra hur dåligt E mår och inte hitta rätt ord. Jag känner att det spelar ju ingen roll vad jag säger, situationen är som den är ändå.

Tycker det borde hänt något under de här dagarna, men återigen för höga förhoppningar.

Saknar.
H

Efter dagens samtal känns det lite bättre. E var på lite bättre humör och verkade må bättre, det gör mycket! Även pratat en sväng med svärmor, blir betydligt mycket mer kontakt med henne på grund av allt det här och det får man ju se som positivt. Hon är supergullig Es mor.

Anledningen till att det känns väldigt upp och ned just nu är att E sagt upp sig. Han känner att han inte är på rätt ställe och mår inte bra av att vara där. Frid och fröjd med det kan man tycka, ja om det nu varit så enkelt.
Inga klara besked någonstans ifrån, kan eventuellt bli så att han måste stanna kvar missionstiden ut ändå. Han vet inget, jag vet inget, och man kan inte göra något åt det heller. Det är jättejobbigt att veta att han mår dåligt och att man inte kan göra något åt det. Och kan säga att jag mår inte så bra i det här heller.

Hoppas på lösning, snart.
H

Gick in på mil.se för säkert tionde gången i dag, som alla andra dagar. Inga nyheter är bra nyheter, men nu var det tyvärr en uppdatering: Svensk-finsk patrull i strid. Och hjärtat stannar.
Nu hade det ju gått bra, inga skadade (fysiskt iaf), men ändå. Vet att E är ute på något i dag och det enda jag kan tänka är att jag hoppas han inte var där. Själviskt som bara den, men så är det.
Är fullt medveten om att deras "vardag" där nere innebär risker för sånt här, men jag hoppas att det kommer hålla sig lugnt. Vill inte det ska hända någonting alls.
This sucks.

H

Precis pratat med E och kände att den lilla energi jag hade försvann.
Hatar att sitta här hemma och inte kunna göra något.
Önskar att det fanns lite medmänsklighet och vilja att hjälpa, men det var tydligen för stora förhoppningar.

E, du är stark som gör det här och jag älskar dig mer och mer för varje dag.
Alltid.

Fortfarande har inte tiden fått någon vidare fart framåt men jag kan ju inte ge upp för det. Det kommer nog.
Sitter och väntar på att E ska ringa, fick ett sms förut att han skulle på något möte så får väl se när det blir. Saknar hans röst. Saknar han armar runt mig. Saknar allt med honom.
Luktade på en av hans t-shirtar i går, vilken tortyr det är! Men bittersweet på något sätt.

Har haft syster här på besök i helgen, mycket trevligt. En promenad i vårsolen i går och en hel del soffhäng och mat resten av tiden. Försöker motivera mig till plugg men det går väl sådär. Hittar inte riktigt inspirationen till nåt. Men det kommer väl, det med.

Allt gott
H

Ja, skulle ju ljuga om jag sa att dagarna gått fort sen i måndags. Det har de verkligen INTE. Nu hade jag ju vant mig vid att ha E hemma och att kunna prata med honom när jag ville. Att han låg där bredvid mig när jag vaknade på natten. Och så vänds allt uppochned igen och han är borta och det är tomt. Det suger.

Måste säga att jag är lyckligt lottat ändå. E tycker att det är en självklarhet att ringa hem så ofta han kan, och att ge den uppskattning och det stöd han kan därifrån. Självklart blir det inte samma sak som när han är hemma, men jag får ändå bekräftat att han bryr sig och det är väldigt skönt.
Så trots att de hade blivit väldigt försenade och det var sent när de kom till CNL ringde han för att tala om att de var framme. Så underbart att höra hans röst efter nästan två dygn! Nu är ju två dygn kanske inte så mycket, men jag tycker det blir så himla mycket jobbigare när man vet att man inte kan prata med varandra.

Så nu är han alltså framme. Längtar tills han ringer igen.

Jag ska försöka få lite skolarbete gjort i dag, eller rättare sagt så har jag inget val. Obligatoriskt seminarium och filminspelning. Är inte supertaggad men det är väl bra att få byta fokus några timmar. Så kanske man kan hålla oron borta ett tag till. Kanske.

Allt gott
H

Ja, natten till i dag var det dags. Det sista avskedet, i alla fall på det här sättet. Hade försökt inbilla mig att det skulle vara enklare nu när det var sista gången. Jag hade fel. Det gjorde fysiskt ont i mig, och jag märkte att det var värre för honom också den här gången.
När han väl gått ut genom dörren var allt så tomt. Förstår inte hur det kan kännas tomt och ensamt efter bara någon sekund, men det gjorde det. Och den där tomheten har förföljt mig under dagen också.

Det är väl värst de första dagarna kanske. Jag hoppas det vänder snart, för det här är inte alls kul.

Hans ledighet har i alla fall varit superbra. Underbar. Perfekt. Han är så bra, min E.
Vi har pratat en massa om det som hänt, om vad vi vill sen, om vad vi vill nu, om allt helt enkelt. Alltid skönt att göra det, och veta vart man står. Det visste vi väl innan också, men ja. Som sagt alltid bra att prata ut. Vi har kommit fram till en hel del saker, hur det blir med det får tiden utvisa.

Nu vill jag att det blir i morgon och att E ringer och berättar att han är framme hel och ren.

Allt gott
H

Ja, efter lite förseningar med flyg så kom han då äntligen hem. Och det var den bästa kram jag fått i hela mitt liv, utan tvekan!

Varit hemma och hälsat på familjer under helgen, och nu ska vi ägna resterande ledighet åt varandra. Och det känns väldigt bra. E verkar må bra, och det är huvudsaken.

Må väl
H