Gräsänkan

Precis hemkommen från tågstationen, där jag vinkat av E. Lyckades klara av det hela utan alltför mycket tårar. Kom hem och möttes av total tystnad och ensamhet, och då kom det. Klumpen i magen och tårarna som hör till.

Veckan han har varit hemma har så klart gått alltför fort. Men den har varit bra. Allt har känts "som vanligt". Hela veckan också. Trodde faktiskt jag skulle börja oroa mig tidigare eller att hans resfeber skulle komma fram, men så blev det inte och det är jag väldigt tacksam för.

Om allt går som planerat är det ju bara tre veckor han är iväg nu första rundan, så det är kanske därför det känts så lugnt som det gjort. Tre veckor är inte lång tid alls. Hoppas på klara besked om hur det blir snart, så man kan börja räkna ner.

Ska försöka mig på lite pluggande ikväll för att tänka på annat, så blir jag förhoppningsvis lite trött också så jag orkar sova.

Hoppas på att han kan höra av sig snart efter att de kommit fram. Vore skönt.

H

Blev väckt av E i morse, och när jag släpat mig ut i vardagsrummet möts jag av massor av tända ljus, framdukad frukost och rosor på bordet. Supergulligt tyckte jag, men det var inte slut där. När jag satt mig ner i soffan ställer han sig på knä och friar. Yes, friar.
Fick fram ett ja mellan tårarna, så nu är vi förlovade!

I dag är en bra dag!
H

Ja nu är han hemma alltför få dagar. På måndag bär det iväg, måndag!

I helgen var vi hemma och hälsade på familjer. Middag med Es familj, gick bättre än förväntat. Trodde ju att det skulle bli mycket tårar och tryckt stämning, men alla bjöd till och bet ihop så det var riktigt trevligt. Men självklart kände man ju att det låg oro i luften. Dessutom blev det en del prat om olyckan som precis inträffat, så alla var väl medvetna om stundens allvar.

Struntar i föreläsningar den här veckan, ska iväg en sväng på fredag bara. Hinner nog läsa igen det senare. Känns mer värt att vara hemma, även om vi inte gör något särskilt. Det är väldigt skönt att "bara vara".
Just nu är E nere på stan och lämnar in lite kort för framkallning och jag sitter och försöker läsa lite ur kurslitteraturen. Ska väl fortsätta med det nu kanske, ville bara slänga in en snabb uppdatering.

Det kommer mera.

H

Läste på mil.se att fem svenskar skadats och en afghansk tolk dödats av en IED i morse. Kan inte ens tänka mig hur det kommer vara att läsa sånna rubriker när E är där nere. Känner ju redan nu att jag får oro i kroppen av det.
Hoppas verkligen allt går bra med de skadade.

H

Ja, nu är han iväg på sista veckan på Livgardet. Sen en dryg vecka hemma och sen bär det av. Och jag förstår fortfarande inte att det verkligen är på riktigt. Måste vara någon slags förnekelsefas.
Ska bli skönt att ha honom hemma en hel vecka i alla fall. Lite vardag ihop innan han åker, det behövs.

På lördag ska vi hem till Es mamma och pappa, de har samlat lite släkt så han får träffa alla innan han åker. Es mamma tycker det är väldigt jobbigt att han ska åka. Vilket jag förstår, vem vill skicka iväg sitt barn till ett krigshärjat land? Känner på mig att det kommer bli lite jobbig stämning i helgen när vi ska åka tillbaka, för de träffar honom inte mer innan han åker ner. Gillar inte avsked, och det är extra jobbigt när man ser folk man bryr sig om må så dåligt över det också.
Men det blir nog väl, tillslut.

H

Jahaja, då har jag gjort det igen. Faktiskt trott på något försvaret sagt. Dumt av mig.
Senast i går var det helt klart att E skulle sluta kl 11 i dag. Eftersom det inte går något bra tåg på flera timmar erbjöd jag mig att åka och hämta honom och en kollega som också bor här i närheten. Enda haken var att jag måste till skolan till 13 på obligatoriskt seminarie så det var viktigt att de slutade den tid det var sagt.
Inga problem sas det i går.
Mm, i går ja. När jag hunnit en bra bit på väg (i snöblask dessutom) fick jag veta att de tydligen ska ha en uppställning klockan 11. Ingen vet hur lång tid det tar. Hade ingen lust att köra hela sträckan för att få sitta och vänta och sen ändå åka hem själv, så jag vände.
Tåg hem för E och kollegan, så de kommer väl hem sent i eftermiddag antar jag.
Det börjar bra.

H

Pratade med E i går kväll. Deras datum för resan ner till Afghanistan har blivit ändrat till en dag tidigare. TIDIGARE! Så kan de ju inte göra.
Ja, det är bara en dag. Jag vet. Men en dag känns mycket.
Varje dag, och varje natt, tillsammans känns så himla mycket värda just nu innan han åker.
Ja, blev som sagt lite besviken (eller ja, ganska mycket) men det blev bättre bara jag fått ur mig allt. Dock stör jag mig lite på att jag inte kan ta allt på telefon, utan att det kommer senare. Men sms är ju bra det med, när man får skriva ner det blir det lite lättare att formulera. Och huvudsaken är väl att det kommer på tal.

Får försöka se det positivt, får ju börja räkna ned snabbare i alla fall.

Allt gott!
H

Nu är det klart att andra valomgången i Afghanistan blir inställd. Och det är väl inte så konstigt, med bara en kandidat känns det ganska löjligt att ha val. Dock känns det som ett bakslag kan jag tycka. Det blev väl inte direkt det demokratiska val det skulle blivit. Men kanske ändå en början?
Rent krasst känns det skönt att det inte blir en valomgång till just nu. Säkerhetsläget verkar ju förvärras under just valtiden, och jag ser helst att säkerheten är på topp när E är där. Så självisk är jag.

H

När E var hemma den här gången hade vi tänkt uträtta väldigt mycket. En del praktiskt som ska fixas innan resan, prata igenom allt vi funderar på och allt sånt. Allt gick väl kanske inte som planerat. (Men när gör det det?)

Han kom i alla fall hem onsdag kväll. Jag hade, som vanligt, hoppats på att de fått gå lite tidigare än det var sagt men så blir det ju aldrig. Hade funderat på massa saker under veckan han varit borta, så kände att jag inte var på topp den kvällen direkt. Och så klart, så fort han kommer hem släpper ju all spänning jag byggt upp, och tårarna bara rinner. Sen blev jag lite besviken över att han inte ens köpt med en blomma hem till vår 2-årsdag, vilket jag mycket väl visste om innan, men ändå blir besviken. Får kanske skylla mig själv där.
Vi bestämde oss för att beställa mat, som krånglade och inte kom och gjorde irritationen ännu värre.

Hur som helst, kvällen började som sagt inte så bra, jag som satt och grät och han som fick dåligt samvete. Men när vi pratat igenom allt(och fått i oss mat) kändes det mycket bättre. Ibland behöver det bara komma ut. Är glad att han står ut med att jag är lite seg att få ur mig alla känslor och tankar, men de kommer.

Efter det pratet blev kvällen bra. Njöt av att han honom hemma, och bara göra vanliga saker.

Dagen efter åkte vi för att handla en jacka till mig, en ny mobil och kontantkort som vi kan ha när han är borta. Skulle även byta motorvärmarsladd som vi köpt fel. Efter 4 timmar på köpcentret hade vi inte fått tag på någonting av det, så vi åkte hem. Fick tag på en mobil lite senare, en ganska dyr så nu har jag lite dåligt samvete eftersom E får betala allt.

Hade tänkt oss byta till vinterdäck på bilen också, eftersom jag skulle åka hemåt i helgen så ville vi inte att jag skulle köra med sommardäck nu när det blivit lite kallt. Det gick hur bra som helst att hissa upp bilen, få av ett däck och på med det adnra. Problemet kom ju dock ganska snabbt ändå. Tydligen passar inte skrivarna, bultarna eller vad det nu heter, till vinterdäcken. Och vi har inga andra. Dyrt skulle det bli att köpa också, så vi fick snällt se oss besegrade ännu en gång. Som tur var hade svärfar extra skruvar hemma, så jag lämnade in bilen hos honom när jag var och jobbade. Han fixade däcken och slängde även med en motorvärmarsladd. Snacka om service!

Nästa gång han kommer hem hoppas jag allt flyter på lite smidigare.

H

Har varit iväg till hemtrakterna under helgen, och återvände ikväll. Känslan av att komma hem till en tom lägenhet är inte den roligaste. Pratade i telefon med E på vägen hem så resan gick jättefort, men saknaden blev ännu mer påtaglig när jag kom hem. Tur man har djuren som är glada att se mig. Eller ja, glada att få mat kanske.

Fick veta att en arbetskamrats man fått erbjudande om FS19. De har inte bestämt något än. Svårt beslut. De har dessutom barn också, så jag förstår verkligen att det inte är lätt. Jag tycker det är svårt bara att ta hand om mig själv vissa dagar när E är borta.

Blir nog sängen snart, den lockar.

H

..är det i morgon och han kommer hem. Tjo!

Ska bli skönt att ha E hemma på vardagen. Även om det antagligen inte kommer kännas som vardag eftersom han är hemma, och jag inte har några föreläsningar att gå på heller. Men ja, det blir ändå inte lika höga förväntningar som det blir när han kommer hem en helg. Dessutom jobbar ju de flesta andra, vilket innebär att det inte är någon idé att åka och hälsa på massa folk, utan vi kan bara vara hemma. Skönt att bara få vara.

Nu ska jag poppa lite popkorn och sätta mig framför tvn. Det förtjänar jag efter en lång dag med föreläsning, städande och tvättande tycker jag.

H

Det har varit väldigt skönt att ha syster på besök. Vi har mest tittat på film och fjantat oss (som vanligt), men tiden har flugit iväg. Hon är rolig min syster!

I dag återvänder min tappra soldat till Livgardet efter en vecka på Gotland. Hoppas att de inte ska gör allt för mycket i kväll, så kanske man får chans att prata en stund. Det var ju några dagar sedan man hade ett normalt samtal, som inte var några minuter mitt i natten eller en snabb stund innan maten kommer. Jag saknar hans röst!

När han kommer hem ska vi som jag tidigare nämnt prata om allt vi funderar på inför missionen. Det ska verkligen bli skönt. Få ur sig allt, och se om det är något han också funderar på. Eller har önskemål om.

I dag firar vi 2-årsdag också. Eller ja, firar och firar. Men i alla fall är det så det är. :)

H

Ja, så var det fredag igen. Veckorna går fort, och det tycker vi om! Ingen hemkommande sambo den här helgen, vilket så klart känns trist. Men ska passa på att ha slapphelg med syster, så det kommer bli en bra helg ändå. Äta onyttigt, se på massa film och ja.. inte så mycket mer än så. Där har ni planen!

Trevlig helg!

H

När man för en gångs skull har något roligt och spännande att berätta är det ju självklart så att E har tjänst från 9 på morgonen till 1 på natten. Hinner man prata mycket då? Nej, det gör man inte.
Tråkigt. Men vi får ju prata mer när han är hemma, men då är sakerna jag ville prata om inte så aktuella längre. Eller ja de finns ju så klart kvar men det blir inte samma sak riktigt.

Hur som helst ska vi i alla fall sätta oss ner och prata igenom allt inför resan. Förväntningar från oss båda, rädslor och hela köret. Ska bli väldigt skönt. Snodde idén från kära H. Mycket bra, att verkligen sätta sig ner och prata, och att man båda är med på det. Blir lite lättare då, än att man tar det allteftersom. Tror jag i alla fall.

Nu ska jag försöka plugga lite inför tentan i morgon.

H

Just i dag vore det skönt att ha honom hemma känner jag. Har ont i magen, och vill ha någon här som tar hand om mig lite. Bara att få sitta tillsammans i soffan och lägga huvudet i hans knä skulle göra det lättare.
Men det är väl bara att bita ihop. Bra träning som sagt.

E är i alla fall väldigt omtänksam och har lämnat en t-shirt som luktar honom, perfekt att gå och snosa på lite när det känns tufft!

H

Jaha, nu var den helgen över. Ännu snabbare än vanligt känns det som.

I lördags var det som sagt anhörigdag på Livgardet. Vädret ville oss väl inte riktigt väl, kallt som bara den och regn, men det var en bra dag ändå. Skönt att få en lite bättre inblick i deras vardag, få ansikten till alla efternamn och lite mer information om det som kommer.
Nu har det blivit ännu mer verkligt det här, vilket känns både bra och dåligt. Självklart bra eftersom det är lättare att förbereda sig. Men samtidigt blir alla risker mer påtagliga. E berättade att de haft en liten genomgång om vad som händer om någon av dem skulle dö, och det är ju något de måste veta om men som är väldigt svårt att höra. Får en klump i magen så fort jag tänker i de banorna. Absolut nyttigt att diskutera!

Vi bodde ju kvar i Stockholm över natten, eftersom det är bra mysigt med hotell men också för att träffa H och hennes M. Har ju pratat med henne väldigt mycket under den senaste tiden, så självklart måste vi ju ses på riktigt också. Vi gick ut och käkade och hade en supertrevlig kväll alla fyra, tackar för det! Definitivt något som ska göras om.

Nu har E åkt iväg igen. Den här veckan ska de iväg till Gotland och ha lite övningar, vilket innebär att han inte kommer hem förän på onsdag nästa vecka. 9 nätter alltså. Känns lite småtungt, men det är väl bra att vänja sig som sagt.

Saknar redan.

H

Det känns lite konstigt att E inte kommer hem i morgon. Det har ju blivit rutin nu att han åker måndag och kommer hem fredag, så morgondagen kan nog bli ganska seg.
Har en del skolarbet jag kan sätta mig med, är ju skönt att få sånt gjort. Men jag hade ju mer än gärna sett att han kom hem!

Bara 2 dagar till anhörigdagen nu också. Pratade lite med E om vad som kommer ske. Det verkar som det kommer vara ganska fritt, skrota runt på livgardet och kika på lite vapen och sånt där. Slåss om att få någon plats att sitta i matsalen, eftersom det kommer bli väldigt mycker folk. De är ju ca 500 soldater, och de flesta har ju med ett gäng anhöriga. Jag är inte så superförtjust i mycket folk på samma ställe, men det är bara att bita ihop. E är tydligen fri att gå runt med oss, så det känns bra.

Ser fram mot god mat på kvällen och hotellövernattning också! Supermysigt ska det bli.

Nästa vecka blir ju inte alls som vanligt, dels är ju E hemma till måndag kväll iaf, och sen kommer han inte hem över helgen. Det kommer verkligen bli segt att han ska vara borta över en vecka. Men samtidigt är det ju väldigt bra att mukstarta inför det som komma skall. Snart handlar det ju inte om dagar eller en vecka, utan veckor och månader.

E hade fått höra att de eventuellt (allt är väl preliminärt när det gäller det här) får sitt andra leave ganska tätt inpå det första. Jag hoppas verkligen inte att det är så. Det skulle i så fall innebära att de 2 första perioderna där nere bara är några veckor, och den sista 3 månader. 3 månader är lååång tid.

Känns fortfarande lite overkligt det här. När kommer det kännas på riktigt egentligen?

H

Ja, i går var allt skit. I dag känns det betydligt bättre, och jag tror det har mycket att göra med att jag faktiskt erkänner att det känns skit ibland. Om jag skulle låtsas som att allt var bra skulle det tillslut gå helt åt skogen. Kanske. Jag tror så i alla fall.

Bättre i dag som sagt. Fick en hel del sagt till E under kvällen, och det brukar alltid kännas lättare då. Jag vet att han också tycker att det är påfrestande det här vissa dagar. Han har mycket att fokusera på och ta in under dagarna (och kvällarna med för den delen). Och att då sen försöka vara den alerta pojkvännen är så klart inte lätt. Det förstår jag ju. Men samtidigt utgår man ju från sig själv, sin dag, sina känslor och det blir lätt att känna sig undanskuffad.

Så är det.

H

Känner att det är en liten svacka nu. Kan inte riktigt sätta fingret på carför det är så, men antagligen för att det faktiskt kryper närmare och närmare avresedagen.
Fortfarande relativt lång tid kvar kan man tycka, 6 veckor. Men mycket av de 6 veckorna kommer han vara hemifrån. Kollade lite förut, och han har bara 3 helger hemma innan han åker. TRE! Då är det helt plötsligt inte mycket tid alls.

Självklart ska jag, och vi, göra allt för att tiden fram tills då blir så meningsfull som möjligt men då blir det krav på "kvalitetstid". Och när förväntningarna är höga, blir man ofta besviken så fort minsta lilla sak blir fel. Man vill ju att allt ska vara bra. Men när är det egentligen det? Vardagen består ju av massa småproblem och tjafs som man löser, och så måste det ju vara nu också.

Om dagarna går allt hur bra som helst, men kvällarna är väldigt ensamma.
Just nu.
Det kommer bli bättre, men jag behöver ha dagar när jag mår dåligt och gråter ur mig lite. Det känns alltid bättre efteråt, när man lugnat sig och tänkt efter lite till.

Jag är hur som helst glad att jag har hittat en man som jag saknar så mycket. Som betyder så himla mycket för mig, som jag vill dela ALLT med.

H

Gå in här, tyckte hon skrev det så bra.
Sen blir jag bara trött när jag läser alla kommentarer under artikeln. Förstår inte varför man ska vara med och tycka när man uppenbarligen inte vill lyssna på fakta. Menmen alla har rätt till en åsikt, absolut. Synd bara att man inte kan acceptera andra människors val att försöka hjälpa utan istället sitter hemma och bara klagar på en sned värld.
Gör något själva då istället!

H