Gräsänkan

..är det i morgon och han kommer hem. Tjo!

Ska bli skönt att ha E hemma på vardagen. Även om det antagligen inte kommer kännas som vardag eftersom han är hemma, och jag inte har några föreläsningar att gå på heller. Men ja, det blir ändå inte lika höga förväntningar som det blir när han kommer hem en helg. Dessutom jobbar ju de flesta andra, vilket innebär att det inte är någon idé att åka och hälsa på massa folk, utan vi kan bara vara hemma. Skönt att bara få vara.

Nu ska jag poppa lite popkorn och sätta mig framför tvn. Det förtjänar jag efter en lång dag med föreläsning, städande och tvättande tycker jag.

H

Det har varit väldigt skönt att ha syster på besök. Vi har mest tittat på film och fjantat oss (som vanligt), men tiden har flugit iväg. Hon är rolig min syster!

I dag återvänder min tappra soldat till Livgardet efter en vecka på Gotland. Hoppas att de inte ska gör allt för mycket i kväll, så kanske man får chans att prata en stund. Det var ju några dagar sedan man hade ett normalt samtal, som inte var några minuter mitt i natten eller en snabb stund innan maten kommer. Jag saknar hans röst!

När han kommer hem ska vi som jag tidigare nämnt prata om allt vi funderar på inför missionen. Det ska verkligen bli skönt. Få ur sig allt, och se om det är något han också funderar på. Eller har önskemål om.

I dag firar vi 2-årsdag också. Eller ja, firar och firar. Men i alla fall är det så det är. :)

H

Ja, så var det fredag igen. Veckorna går fort, och det tycker vi om! Ingen hemkommande sambo den här helgen, vilket så klart känns trist. Men ska passa på att ha slapphelg med syster, så det kommer bli en bra helg ändå. Äta onyttigt, se på massa film och ja.. inte så mycket mer än så. Där har ni planen!

Trevlig helg!

H

När man för en gångs skull har något roligt och spännande att berätta är det ju självklart så att E har tjänst från 9 på morgonen till 1 på natten. Hinner man prata mycket då? Nej, det gör man inte.
Tråkigt. Men vi får ju prata mer när han är hemma, men då är sakerna jag ville prata om inte så aktuella längre. Eller ja de finns ju så klart kvar men det blir inte samma sak riktigt.

Hur som helst ska vi i alla fall sätta oss ner och prata igenom allt inför resan. Förväntningar från oss båda, rädslor och hela köret. Ska bli väldigt skönt. Snodde idén från kära H. Mycket bra, att verkligen sätta sig ner och prata, och att man båda är med på det. Blir lite lättare då, än att man tar det allteftersom. Tror jag i alla fall.

Nu ska jag försöka plugga lite inför tentan i morgon.

H

Just i dag vore det skönt att ha honom hemma känner jag. Har ont i magen, och vill ha någon här som tar hand om mig lite. Bara att få sitta tillsammans i soffan och lägga huvudet i hans knä skulle göra det lättare.
Men det är väl bara att bita ihop. Bra träning som sagt.

E är i alla fall väldigt omtänksam och har lämnat en t-shirt som luktar honom, perfekt att gå och snosa på lite när det känns tufft!

H

Jaha, nu var den helgen över. Ännu snabbare än vanligt känns det som.

I lördags var det som sagt anhörigdag på Livgardet. Vädret ville oss väl inte riktigt väl, kallt som bara den och regn, men det var en bra dag ändå. Skönt att få en lite bättre inblick i deras vardag, få ansikten till alla efternamn och lite mer information om det som kommer.
Nu har det blivit ännu mer verkligt det här, vilket känns både bra och dåligt. Självklart bra eftersom det är lättare att förbereda sig. Men samtidigt blir alla risker mer påtagliga. E berättade att de haft en liten genomgång om vad som händer om någon av dem skulle dö, och det är ju något de måste veta om men som är väldigt svårt att höra. Får en klump i magen så fort jag tänker i de banorna. Absolut nyttigt att diskutera!

Vi bodde ju kvar i Stockholm över natten, eftersom det är bra mysigt med hotell men också för att träffa H och hennes M. Har ju pratat med henne väldigt mycket under den senaste tiden, så självklart måste vi ju ses på riktigt också. Vi gick ut och käkade och hade en supertrevlig kväll alla fyra, tackar för det! Definitivt något som ska göras om.

Nu har E åkt iväg igen. Den här veckan ska de iväg till Gotland och ha lite övningar, vilket innebär att han inte kommer hem förän på onsdag nästa vecka. 9 nätter alltså. Känns lite småtungt, men det är väl bra att vänja sig som sagt.

Saknar redan.

H

Det känns lite konstigt att E inte kommer hem i morgon. Det har ju blivit rutin nu att han åker måndag och kommer hem fredag, så morgondagen kan nog bli ganska seg.
Har en del skolarbet jag kan sätta mig med, är ju skönt att få sånt gjort. Men jag hade ju mer än gärna sett att han kom hem!

Bara 2 dagar till anhörigdagen nu också. Pratade lite med E om vad som kommer ske. Det verkar som det kommer vara ganska fritt, skrota runt på livgardet och kika på lite vapen och sånt där. Slåss om att få någon plats att sitta i matsalen, eftersom det kommer bli väldigt mycker folk. De är ju ca 500 soldater, och de flesta har ju med ett gäng anhöriga. Jag är inte så superförtjust i mycket folk på samma ställe, men det är bara att bita ihop. E är tydligen fri att gå runt med oss, så det känns bra.

Ser fram mot god mat på kvällen och hotellövernattning också! Supermysigt ska det bli.

Nästa vecka blir ju inte alls som vanligt, dels är ju E hemma till måndag kväll iaf, och sen kommer han inte hem över helgen. Det kommer verkligen bli segt att han ska vara borta över en vecka. Men samtidigt är det ju väldigt bra att mukstarta inför det som komma skall. Snart handlar det ju inte om dagar eller en vecka, utan veckor och månader.

E hade fått höra att de eventuellt (allt är väl preliminärt när det gäller det här) får sitt andra leave ganska tätt inpå det första. Jag hoppas verkligen inte att det är så. Det skulle i så fall innebära att de 2 första perioderna där nere bara är några veckor, och den sista 3 månader. 3 månader är lååång tid.

Känns fortfarande lite overkligt det här. När kommer det kännas på riktigt egentligen?

H

Ja, i går var allt skit. I dag känns det betydligt bättre, och jag tror det har mycket att göra med att jag faktiskt erkänner att det känns skit ibland. Om jag skulle låtsas som att allt var bra skulle det tillslut gå helt åt skogen. Kanske. Jag tror så i alla fall.

Bättre i dag som sagt. Fick en hel del sagt till E under kvällen, och det brukar alltid kännas lättare då. Jag vet att han också tycker att det är påfrestande det här vissa dagar. Han har mycket att fokusera på och ta in under dagarna (och kvällarna med för den delen). Och att då sen försöka vara den alerta pojkvännen är så klart inte lätt. Det förstår jag ju. Men samtidigt utgår man ju från sig själv, sin dag, sina känslor och det blir lätt att känna sig undanskuffad.

Så är det.

H

Känner att det är en liten svacka nu. Kan inte riktigt sätta fingret på carför det är så, men antagligen för att det faktiskt kryper närmare och närmare avresedagen.
Fortfarande relativt lång tid kvar kan man tycka, 6 veckor. Men mycket av de 6 veckorna kommer han vara hemifrån. Kollade lite förut, och han har bara 3 helger hemma innan han åker. TRE! Då är det helt plötsligt inte mycket tid alls.

Självklart ska jag, och vi, göra allt för att tiden fram tills då blir så meningsfull som möjligt men då blir det krav på "kvalitetstid". Och när förväntningarna är höga, blir man ofta besviken så fort minsta lilla sak blir fel. Man vill ju att allt ska vara bra. Men när är det egentligen det? Vardagen består ju av massa småproblem och tjafs som man löser, och så måste det ju vara nu också.

Om dagarna går allt hur bra som helst, men kvällarna är väldigt ensamma.
Just nu.
Det kommer bli bättre, men jag behöver ha dagar när jag mår dåligt och gråter ur mig lite. Det känns alltid bättre efteråt, när man lugnat sig och tänkt efter lite till.

Jag är hur som helst glad att jag har hittat en man som jag saknar så mycket. Som betyder så himla mycket för mig, som jag vill dela ALLT med.

H

Gå in här, tyckte hon skrev det så bra.
Sen blir jag bara trött när jag läser alla kommentarer under artikeln. Förstår inte varför man ska vara med och tycka när man uppenbarligen inte vill lyssna på fakta. Menmen alla har rätt till en åsikt, absolut. Synd bara att man inte kan acceptera andra människors val att försöka hjälpa utan istället sitter hemma och bara klagar på en sned värld.
Gör något själva då istället!

H

Ja. I morgon tänker jag inte sitta en hel dag och vänta, utan jag tar saken i egna händer och åker till Stockholm och hämtar hem E. Han skulle sluta så sent i morgon så det är bättre att åka dit, så träffas vi några timmar tidigare i alla fall.
Får se om jag hittar dit också, det blir nog en annan historia.

Om en vecka är det anhörigdagen. Ska bli väldigt roligt att få en ordentlig bild av vad de egentligen håller på med om dagarna. Svårt att förstå när man aldrig varit i den miljön själv. Sen blir det ju hotellövernattning efteråt, och det är ju heller aldrig fel!

Allt gott
H

Att E ska iväg på utlandstjänst har ju absolut inte bara medfört negativa saker, som man kanske lätt får intryck av här i bloggen.
Tvärtom måste jag säga att det i största del är positivt. Trots ensamma nätter, missuppfattningar under alltför korta telefonsamtal och frustration känns allt väldigt bra. När man väl kan se den större bilden, och det är det jag försöker.

Jag är tacksam att få vara med honom och stötta i det här. Tycker det han väljer att göra är något man ska vara stolt över, och det är jag. Han offrar sin vardag, som förmodligen är mycket enklare att välja, mot att åka till ett främmande land och hjälpa mönniskor som har det svårt. Hur kan man inte vara stolt över det?

Jag är tacksam för att han, trots sena kvällar fyllda med jobb, ringer mig så fort han kan för att han vill det. Vill dela med sig av sin dag, och höra om min.

Jag är tacksam för att vi får vara med om det här, och att vi båda ser det som något stärkande. Både för oss som individer, men även som par.

Och framför allt är jag tacksam för alla underbara människor jag fått kontakt med. De som befinner sig, eller har befunnit sig, i samma situation och som förstår alla tankar fram och tillbaka. Hade det inte varit för att E ska iväg, hade jag ju aldrig tagit kontakt med dem, eller de med mig.
Lite extra tacksam för mig nyfunna vän H, som verkligen förstår vad jag menar med allt. Det är mycket värt!

H

Ja, den här helgen tog slut den också, föga förvånande, och en ny vecka är påbörjad. Har haft det superskönt i helgen. Hade för en gångs skull ingenstans vi skulle åka så vi var bara hemma, och det behövdes. Hoppas nästan på att nästa helg också blir händelselös och underbar!

Fick veta att E, om nu allt går som planerat, har sitt första leave över jul. Känns väldigt bra, skulle vara mycket ensamt utan honom. På samma gång kan jag känna att det är lite snabbt inpå, han har ju precis åkt ner nästan. Det innebär ju att de andra perioderna kommer bli betydligt längre. Men ja, tror som sagt det blir lite väl ensamt annars.

Tänkte jag skulle boka hotell, så vi har någonstans att bo efter anhörigdagen. Kanonmysigt att bo på hotell, var ett tag sen nu.

H