Gräsänkan

.. får jag tid till ingenting. 
Han säger det bra, Lasse. Sitter och lyssnar på musik och saknar. Men saknar på det där sköna sättet, om ni vet hur jag menar? Tycker det kan vara lite mysigt att sakna ibland. Man uppskattar det man har på ett annat sätt.

Pratade länge med E både i går och i dag. Han verkar ha det bra där nere, och nu har de kommit igång ordentligt låter det som. Förstår att han tycker det är skönt att äntligen få starta upp, och verkligen göra något.

I dag har det bakats lussebullar så nu luktar det kanongott här hemma! Skickade lite kort till E så han ser vad han missar. Tror dock inte det går någon nöd på honom, de verkar ju få hur mycket som helst att käka. Julpyntat hade de också gjort tydligen, även om det var provisoriskt.

Bara 3 föreläsningar den här veckan och sen ledigt till 7:e januari. Skönt! Men har läsning att göra och dessutom ett arbete att skriva, så helt ledigt blir det väl inte. Risk för att jag slappar till mig är det i alla fall. Får försöka ta tag i det där! :)

H

Så kom den då. Första helgen han är borta.
Hade nog egentligen tänkt att jag skulle göra mig så upptagen som möjligt den här helgen, så jag inte skulle ha tid att tänka och känna efter, för helgerna gör det extra påtagligt att han inte är hemma.
Men så blev det inte. I stället sitter jag här, ensam, och funderar på vad man ska hitta på. Och i ärlighetens namn har jag inte lust med särskilt mycket alls. Vill vara hemma, pyssla lite, läsa lite.
Så får det bli!

Har i ett kryptiskt mejl till E frågat om det är okej att jag köper lite saker vi behöver (för hans lön eftersom jag är fattig student). Vill inte säga vad, för jag tänkte att det ska bli lite överraskning vad jag hittat på. Får väl se hur bra det går, jag har en tendens att inte orka hålla de där överraskningarna hemliga. Men jag ska försöka. Ska väl bara fixa det först också, och se om det blir bra.

Nä, frukost blir det nu.
H

Allt känns förvånansvärt bra. Självklart känns det inte bra att han är borta, men så bra som det kan vara utan honom hemma. Inte mycket oro än och inte så värst mycket akut saknad heller. Men absolut, tomt är det ju här hemma, men ändå på ett hanterbart sätt.

Det enda som ligger och gnager just nu är att jag inte vet när han kommer hem. Hoppas på klara besked snart.

Var iväg till Ikea och sen lite storhandling på Willys. Lyckades handla på mig 4 stora papperskassar med saker, plus 10 kg kattsand. Kan säga att det inte var det lättaste att få med sig allt från bilen till lägenheten. Men trägen vinner ju, så efter några rundor var allt uppe!

Greys ikväll!
H

Åh, han ringde precis!
Att man kan bli så glad över ett telefonsamtal, underbart. Små glädjetårar längs kinderna.

Han var framme nu, fått i sig lite mat och slängt in packningen i sitt nya hem. Resan hade gått bra lät det som.
Jag blev lite förvånad över hur bra telefonlinjen var, kunde inte tro att han satt så långt bort. Vi pratade inte så länge för att han skulle kunna ringa hem till familjen också och lugna dem, men det gjorde absolut ingenting. Bara glad att höra hans röst och att allt går bra.

Nu återvänder jag till pluggandet med lite mer energi!

H

Det jobbigaste just nu, som jag känner, är att inte veta när jag får prata med E. Om han ens kommer få tillfälle att höra av sig i dag, eller om det dröjer till i morgon eller ännu längre. Och att jag inte kan höra av mig till honom som jag brukar, utan bara vänta på att han hör av sig. Frustrerande.

Känslorna verkar hålla sig på plats i alla fall. Är kanske för trög för att förstå att det är på riktigt än, men jag är nöjd så länge det varar. Är skönt att läget här hemma känns någorlunda normalt.

Tänkte dra igång med lite julstök i morgon. En tur till Ikea kanske också när man ändå fått lön. Det är ju synd att spara.

H

Precis hemkommen från tågstationen, där jag vinkat av E. Lyckades klara av det hela utan alltför mycket tårar. Kom hem och möttes av total tystnad och ensamhet, och då kom det. Klumpen i magen och tårarna som hör till.

Veckan han har varit hemma har så klart gått alltför fort. Men den har varit bra. Allt har känts "som vanligt". Hela veckan också. Trodde faktiskt jag skulle börja oroa mig tidigare eller att hans resfeber skulle komma fram, men så blev det inte och det är jag väldigt tacksam för.

Om allt går som planerat är det ju bara tre veckor han är iväg nu första rundan, så det är kanske därför det känts så lugnt som det gjort. Tre veckor är inte lång tid alls. Hoppas på klara besked om hur det blir snart, så man kan börja räkna ner.

Ska försöka mig på lite pluggande ikväll för att tänka på annat, så blir jag förhoppningsvis lite trött också så jag orkar sova.

Hoppas på att han kan höra av sig snart efter att de kommit fram. Vore skönt.

H

Blev väckt av E i morse, och när jag släpat mig ut i vardagsrummet möts jag av massor av tända ljus, framdukad frukost och rosor på bordet. Supergulligt tyckte jag, men det var inte slut där. När jag satt mig ner i soffan ställer han sig på knä och friar. Yes, friar.
Fick fram ett ja mellan tårarna, så nu är vi förlovade!

I dag är en bra dag!
H

Ja nu är han hemma alltför få dagar. På måndag bär det iväg, måndag!

I helgen var vi hemma och hälsade på familjer. Middag med Es familj, gick bättre än förväntat. Trodde ju att det skulle bli mycket tårar och tryckt stämning, men alla bjöd till och bet ihop så det var riktigt trevligt. Men självklart kände man ju att det låg oro i luften. Dessutom blev det en del prat om olyckan som precis inträffat, så alla var väl medvetna om stundens allvar.

Struntar i föreläsningar den här veckan, ska iväg en sväng på fredag bara. Hinner nog läsa igen det senare. Känns mer värt att vara hemma, även om vi inte gör något särskilt. Det är väldigt skönt att "bara vara".
Just nu är E nere på stan och lämnar in lite kort för framkallning och jag sitter och försöker läsa lite ur kurslitteraturen. Ska väl fortsätta med det nu kanske, ville bara slänga in en snabb uppdatering.

Det kommer mera.

H

Läste på mil.se att fem svenskar skadats och en afghansk tolk dödats av en IED i morse. Kan inte ens tänka mig hur det kommer vara att läsa sånna rubriker när E är där nere. Känner ju redan nu att jag får oro i kroppen av det.
Hoppas verkligen allt går bra med de skadade.

H

Ja, nu är han iväg på sista veckan på Livgardet. Sen en dryg vecka hemma och sen bär det av. Och jag förstår fortfarande inte att det verkligen är på riktigt. Måste vara någon slags förnekelsefas.
Ska bli skönt att ha honom hemma en hel vecka i alla fall. Lite vardag ihop innan han åker, det behövs.

På lördag ska vi hem till Es mamma och pappa, de har samlat lite släkt så han får träffa alla innan han åker. Es mamma tycker det är väldigt jobbigt att han ska åka. Vilket jag förstår, vem vill skicka iväg sitt barn till ett krigshärjat land? Känner på mig att det kommer bli lite jobbig stämning i helgen när vi ska åka tillbaka, för de träffar honom inte mer innan han åker ner. Gillar inte avsked, och det är extra jobbigt när man ser folk man bryr sig om må så dåligt över det också.
Men det blir nog väl, tillslut.

H

Jahaja, då har jag gjort det igen. Faktiskt trott på något försvaret sagt. Dumt av mig.
Senast i går var det helt klart att E skulle sluta kl 11 i dag. Eftersom det inte går något bra tåg på flera timmar erbjöd jag mig att åka och hämta honom och en kollega som också bor här i närheten. Enda haken var att jag måste till skolan till 13 på obligatoriskt seminarie så det var viktigt att de slutade den tid det var sagt.
Inga problem sas det i går.
Mm, i går ja. När jag hunnit en bra bit på väg (i snöblask dessutom) fick jag veta att de tydligen ska ha en uppställning klockan 11. Ingen vet hur lång tid det tar. Hade ingen lust att köra hela sträckan för att få sitta och vänta och sen ändå åka hem själv, så jag vände.
Tåg hem för E och kollegan, så de kommer väl hem sent i eftermiddag antar jag.
Det börjar bra.

H

Pratade med E i går kväll. Deras datum för resan ner till Afghanistan har blivit ändrat till en dag tidigare. TIDIGARE! Så kan de ju inte göra.
Ja, det är bara en dag. Jag vet. Men en dag känns mycket.
Varje dag, och varje natt, tillsammans känns så himla mycket värda just nu innan han åker.
Ja, blev som sagt lite besviken (eller ja, ganska mycket) men det blev bättre bara jag fått ur mig allt. Dock stör jag mig lite på att jag inte kan ta allt på telefon, utan att det kommer senare. Men sms är ju bra det med, när man får skriva ner det blir det lite lättare att formulera. Och huvudsaken är väl att det kommer på tal.

Får försöka se det positivt, får ju börja räkna ned snabbare i alla fall.

Allt gott!
H

Nu är det klart att andra valomgången i Afghanistan blir inställd. Och det är väl inte så konstigt, med bara en kandidat känns det ganska löjligt att ha val. Dock känns det som ett bakslag kan jag tycka. Det blev väl inte direkt det demokratiska val det skulle blivit. Men kanske ändå en början?
Rent krasst känns det skönt att det inte blir en valomgång till just nu. Säkerhetsläget verkar ju förvärras under just valtiden, och jag ser helst att säkerheten är på topp när E är där. Så självisk är jag.

H

När E var hemma den här gången hade vi tänkt uträtta väldigt mycket. En del praktiskt som ska fixas innan resan, prata igenom allt vi funderar på och allt sånt. Allt gick väl kanske inte som planerat. (Men när gör det det?)

Han kom i alla fall hem onsdag kväll. Jag hade, som vanligt, hoppats på att de fått gå lite tidigare än det var sagt men så blir det ju aldrig. Hade funderat på massa saker under veckan han varit borta, så kände att jag inte var på topp den kvällen direkt. Och så klart, så fort han kommer hem släpper ju all spänning jag byggt upp, och tårarna bara rinner. Sen blev jag lite besviken över att han inte ens köpt med en blomma hem till vår 2-årsdag, vilket jag mycket väl visste om innan, men ändå blir besviken. Får kanske skylla mig själv där.
Vi bestämde oss för att beställa mat, som krånglade och inte kom och gjorde irritationen ännu värre.

Hur som helst, kvällen började som sagt inte så bra, jag som satt och grät och han som fick dåligt samvete. Men när vi pratat igenom allt(och fått i oss mat) kändes det mycket bättre. Ibland behöver det bara komma ut. Är glad att han står ut med att jag är lite seg att få ur mig alla känslor och tankar, men de kommer.

Efter det pratet blev kvällen bra. Njöt av att han honom hemma, och bara göra vanliga saker.

Dagen efter åkte vi för att handla en jacka till mig, en ny mobil och kontantkort som vi kan ha när han är borta. Skulle även byta motorvärmarsladd som vi köpt fel. Efter 4 timmar på köpcentret hade vi inte fått tag på någonting av det, så vi åkte hem. Fick tag på en mobil lite senare, en ganska dyr så nu har jag lite dåligt samvete eftersom E får betala allt.

Hade tänkt oss byta till vinterdäck på bilen också, eftersom jag skulle åka hemåt i helgen så ville vi inte att jag skulle köra med sommardäck nu när det blivit lite kallt. Det gick hur bra som helst att hissa upp bilen, få av ett däck och på med det adnra. Problemet kom ju dock ganska snabbt ändå. Tydligen passar inte skrivarna, bultarna eller vad det nu heter, till vinterdäcken. Och vi har inga andra. Dyrt skulle det bli att köpa också, så vi fick snällt se oss besegrade ännu en gång. Som tur var hade svärfar extra skruvar hemma, så jag lämnade in bilen hos honom när jag var och jobbade. Han fixade däcken och slängde även med en motorvärmarsladd. Snacka om service!

Nästa gång han kommer hem hoppas jag allt flyter på lite smidigare.

H

Har varit iväg till hemtrakterna under helgen, och återvände ikväll. Känslan av att komma hem till en tom lägenhet är inte den roligaste. Pratade i telefon med E på vägen hem så resan gick jättefort, men saknaden blev ännu mer påtaglig när jag kom hem. Tur man har djuren som är glada att se mig. Eller ja, glada att få mat kanske.

Fick veta att en arbetskamrats man fått erbjudande om FS19. De har inte bestämt något än. Svårt beslut. De har dessutom barn också, så jag förstår verkligen att det inte är lätt. Jag tycker det är svårt bara att ta hand om mig själv vissa dagar när E är borta.

Blir nog sängen snart, den lockar.

H