Anhörigträff..
Ja, i går var jag alltså till Livgardet på anhörigträff med anledning av det som hänt. Eftersom jag pratat med E väldigt mycket om allt det här så fick jag kanske inte så mycket ny information om själva händelsen, men det var ändå skönt att vara där. Fick ju också en del information om det stöd de fått där nere, och vilket stöd som finns att få här hemma. Kändes bra att se att de faktiskt bryr sig så mycket som de gör. Det är kanske självklart att de gör det, men ändå skönt att få det bekräftat.
Är så mycket tankar som mal hela tiden, och i går under informationen rann tårarna nästan hela tiden tror jag. Men det är väl bara att låta de göra det. En kollega till E var med under informationen och berättade lite, han sa att vi skulle vara väldigt stolta över våra soldater för de hade gjort ett jävla jobb därnere när det hände. Och självklart är jag stolt. Älskade E!
Nu är det egentligen bara timmar kvar innan han börjar sin resa hemåt, måtte det gå fort!
H
Är så mycket tankar som mal hela tiden, och i går under informationen rann tårarna nästan hela tiden tror jag. Men det är väl bara att låta de göra det. En kollega till E var med under informationen och berättade lite, han sa att vi skulle vara väldigt stolta över våra soldater för de hade gjort ett jävla jobb därnere när det hände. Och självklart är jag stolt. Älskade E!
Nu är det egentligen bara timmar kvar innan han börjar sin resa hemåt, måtte det gå fort!
H
Kommentarer
