Gräsänkan

E ringde. Han hade skickat sms innan, så jag visste ju att han var okej. Fick nu veta mer detaljer och de tänker jag inte gå in på här. Men E var med på plats där det hände och det var hans chefer som avled.

De hann publicera bilder på de stupade innan E ringt, och jag kände ju igen dem. Jag har hälsat på dem på anhörigdagen. Pratat med dem. Känns helt overkligt. Kunde knappt andas när jag såg det, var som ett stenhårt slag i magen. När E ringde fick jag knappt fram ett ord, hyperventilerade mest. Men lugnade ner mig under samtalets gång. Det var så galet skönt att få höra hans röst.

Det är väldigt jobbigt att jag inte kan vara där för honom, nu när han verkligen behöver det. Visst försöker jag vara ett stöd så mycket jag kan hemifrån, men jag känner mig så maktlös. Så liten.

Har fått sån fruktansvärd huvudvärk nu, antar att det är spänningar som släpper. Ska väl försöka sova, får se hur det går.

Tänker på alla drabbade.
Ta hand om er.
H